Tidigare var jag en fena på att schemalägga kvällspromenader i naturskön miljö, något som jag tyvärr blivit betydligt sämre på idag. Promenader för mig blir som pausmusik för hjärnan. En anhalt där nytt bränsle inhämtas. Den angenäma temperatur som råder under pågående årstid motarbetar tacksamt nog alla slag av bortförklaringar. I skrivande stund är jag därför 101% redo för att damma av skorna & bejaka motionens dignitet. Ska slänga ett granskande öga på detta inlägg om exakt en vecka & se ifall mitt löfte planterats med framgång eller inte.
Jag är på, vi går tillsammans! :) kram
SvaraRadera