Birthday Girl!

Den 23/12 blev vår lilla Amelia 1 år! De juliga detaljerna fick denna dag stå åt sidan till fördel för de söta rosa tonerna som skvallrade om prinsesskalas! Vi fick därav festligt besök av våra kära familjer både den 23:e & 24:e. Huset har med andra ord gungat till toner av fest & godsaker denna jul. Att vår lilla tjej nu fyllt sitt första år bringade fram en salig massa känslor & minnen. Dagen innan födelsedagen kom känslostormen med besked. Glädjetårar blandat med förundran över hur denna lilla människa förändrat ens världsbild & vardag sen den dagen hon kom. Jag kommer aldrig glömma detta år. Så mycket nytt man lärt sig och så mycket kärlek denna lilla goding adderat till vårt liv. Tacksamhet & lycka mixat med mindre sömn & mindre egentid. Det nya levnadssättet med barn har nu blivit en vardag som man lärt sig planera utefter. Man har också lärt sig att ingen månad är den andra lik. För varje vecka tar lillsnäckan nya kliv framåt i utvecklingen vilket ställer krav på föräldrarskapet. Samtidigt som man stimulerar hennes utveckling ska både hem & leksaker anpassas (grindarna till trappan tillhör numera inventarierna i huset för att dra ett exempel..) Man ligger sällan på latsidan kan jag starkt konstatera! När man under graviditeten gick i väntans tider hade man ingen aning om hur livet skulle förändras efter att lilla bebisen sett dagens ljus. Man var så fokuserad på själva förlossningen & hur den skulle bli. Allting därefter var ett nytt kapitel som inte gick att läsa med rätt fokus innan förlossningen var förbi. Och så ska det nog vara. Det är ändå omöjligt att förbereda sig. Vilket också är charmen när dagen väl kommer. Det är större än allt man någonsin kunnat ana & jämföra med!

Psst. För er som undrar vart Amelias födelsedagstårta kommer ifrån så är svaret Ultimate Cake i Malmö. De gör fantastiska kreationer och inte minst goda tårtor! Bara till att välja & vraka vilket utseende & smak man önskar. Ett tips om man vill göra kalasbordet lite mer personligt.

Foton: Malin Stoltz

Sen sist vi sågs

Det har hunnit bli både vinter & jul sen jag sist var här. Och det sistnämnda var precis vad man behövde efter ett gråmulet november. Nu fröjdas själen istället av juleljus & sköna tillställningar med nära & kära. Och galet nog är det Amelias andra jul i år. Trots att hon endast var 1 dag gammal när julafton anlände förra året. Förutom julens faktum har dagarna fortskridit med värdefullt innehåll där Instagram varit en trogen tjänare & förevigat några av månadens alla händelser.

> Pappamys både här & där. Framförallt på fars-dag eller på Tivolis julmarknad i Köpenhamn.

> Amelia har insett att hon med egen förmåga kan upptäcka & utforska en hel del i sin närhet.. Detta till trots går det förvånansvärt bra med vår kära inredning & alla detaljer som hör dit. Hon har nyfiket kikat & lite försiktigt velat röra men efter ett antal bestämda -

"Nej" från sin mammas hökögon verkar de sköra grejorna kunna stå kvar precis på samma plats som förr. Fortsätt så säger jag! (Lite lustigt att just klädhängaren med pärlor samt vinkylen får lite extra uppmärksamhet. Sådan mor sådan dotter måntro...? 

>Jag har även hunnit med en sväng till Stockholm där fyrans personalfest ägde rum på vackra Berns salonger. Slutsats; Personalfester med signatur TV4 rockar loss som inget annat. Något som Ola Salo & Amanda Jensen kunde bevittna från scen. Vilket arrangemang att återigen få ta del av, på arbetstid! 

> Precis som vid alla andra månader om året är vi sällan svårflirtade när det kommer till fest & underhållning. Senaste veckorna har kameran förevigat:

Movember med Thanksgiving-tema i Stångby, Julgala på Arenan med David Hellenius & Peter Settman i täten, festligt skålande med fina Mickan på hennes födelsedag, överraskningsfirande för Moraleh som också nådde en festlig milstolpe om antal vintrar. Och så sent som igår bjöd Nathalie hem på Onsdags-taco i hennes Malmhattan hem.

> Sist men långt ifrån minst. Min & Amelias vardag då Mr Stoltz är på jobb. En tid som onekligen bara  blir roligare & roligare. Idag känner man sin lilla pärla då man nu kan kommunicera med varandra på ett helt nytt sätt. Vi fortsätter njuta av våra dagliga promenader varvat med fartfyllda mamma/bebis-träffar. Och tänka sig att något så vardagligt som handling på Ica kan bli underhållande med lillchefen som spexar i vagnen. (Så länge hon är på rätt humör vill säga(!)

Tills nästa gång jag kikar in här: Njut av julens alla dagar & ta vara på varandra! Vi ses snart igen!

Foton: Via Instagram @stoltzmalin

Update via Instagram

Jag vet, jag har varit urusel på att ge bloggen kärlek senaste tiden. Tro det eller ej, men jag är för tillfället aningen trött på min kära systemkamera som jag använt dagligdags under de senaste fyra åren. Då bilderna på alla bloggar och magasin känts som ett och detsamma under en längre tid har jag suktat efter något nytt men inte riktigt funnit det. Har därför tagit mig en liten cybersemester & vare sig läst eller bloggat ett endaste inlägg sedan sist jag skrev här. Ett faktum som öppnat upp för nya inspirationskällor i min egen dagliga sfär. Tack vare min mammaledighet har sinnena fullmatats med långa promenader med Amelia som vägvisare. Ena dagen bland alla mysiga grannkvarter & den andra dagen längs Ribbans strandpromenad med havet i vänsterhanden. Föräldraledigheten berikar även med en uppsjö mammaträffar där alla goa ungar stojar och bekantar sig med varandra. Och alla härliga middagar som står redo efter att lillchefen nattats. På tu man hand eller bland vänner. Stunder som dessa har jag börjat föreviga i ren spontanitet via min mobilkamera, snarare än uppställda stilleben med tidskrävande inställningar på systemkameran. Jag vill i samma andetag fortsätta hylla mobilkamerornas utveckling. Livfulla bilder, direkt i stunden! Kärleken till kameravärldens finrum kommer säkert tillbaka innan jag hinner blinka. Men fram tills dess får den mobila trotjänaren fortsätta leverera ögonblicksbilder från min vardag, snabbt & lätt! En melodi som passar det sällan stillsamma mammalivet alldeles perfekt! 

Bilder via Instagram @stoltzmalin

Friends

I kväll tog jag tillfället i akt att sortera bland de bilder jag fotat senaste månaderna. Till Amelias ett-års dag har jag lovat mig själv att sätta ihop ett minnesvärt album med bilder från hennes första år. En av många kategorier som jag vill att albumet ska innehålla är ett potpurri på hennes goa bebisvänner. Och självklart föräldrarna därtill. Min mamma var flitig med dessa album åt mig och mina bröder så jag har blivit inspirerad att föra denna tradition vidare. Det första året består ju av en hel del mammaträffar så jag försöker plocka med mig kameran någon gång då och då så att dessa stunder förevigas & lever vidare i albumet. Tyvärr glömmer man ganska ofta att fota dessa vardagliga tillfällen. Med barn jonglerar man ständigt med flera bollar i luften. Ett öga här och ett öga där, vilket får tiden att spinna iväg innan man ens hunnit tänka tanken att kameran skulle tagits fram. Tack & lov lyckas min kamera-glada-ådra påminna mig lite då och då. Vilket dessa härliga kompisbilder gladeligen kan bevittna!

Foton: Malin Stoltz

Words

Då jag varit lite väl dålig på att blogga senaste tiden slänger jag in ett litet "hej !" via dessa klockrena rader. Så sant, så rätt och så passande på en måndag då många behöver lite extra pepp!
Just nu är det fullt upp på alla fronter. Mestadels på gott! Precis som många andra i Malmös västra delar fick vi oväntat besök av X-antal liter vatten i källaren förra söndagen... Och då pratar vi inte vattenpölar och lite regnstänk i hörnan... Det positiva i kråksången är att källaren blivit mer rensad än någonsin och vi har blivit experter på att moppa golv & agera proaktivt i ett strömlöst hus när källaröversvämning står på dagsmenyn. Det som inte dödar härdar! Problemet är löst så varför lägga energi på sådant man ändå inte kan påverka. Tur att vattnet höll sig till källaren och inte envisade sig längre upp.. Tanken slog en mellan varven när vilda forsen levde loppan i brunnarna.

The Sweetest Thing

Tänka sig att vi är inne på vår nionde månad som familj. När jag tänker tillbaka på dagen då Amelia föddes, när hon låg där i min famn så liten & nykläckt känns det som igår. Men när jag tänker på allt som hänt från då till nu känns det utan tvekan som att drygt åtta månader har gått, om inte mer. Utvecklingen som sker under barnets första år är helt otrolig. Nästan lika fascinerande som själva graviditeten. För ett år sedan befann jag mig i fjärde månaden & följde då Amelias tillväxt via diverse appar & böcker. Det var verkligen häftigt att vara gravid. Och nu är hon här, vår käraste lilla skatt! Jag måste säga att mammaledigheten efter semestern har blivit ytterligare ett snäpp roligare. Förmodligen för att man är utvilad efter semestern, trygg i sin mammaroll & lärt känna lillsnäckan innan & utantill. Hon är en familjemedlem precis som oss andra & som tydligt visar vad hon vill & inte vill. En liten krabat med så mycket personlighet att jag redan nu kan föreställa mig vad hon svarat om hon vid detta laget kunnat prata. När hon låg i magen hade jag en känsla av vilken personlighet hon skulle ha. Lustigt nog så var denna känsla mitt i prick på hur hon faktiskt är. The Sweetest Thing!

Bilder: @stoltzmalin