Trots mina 25 år har jag sannerligen inte lärt mig vart min gräns gällande tålamod går. Fick för mig att köpa ett gammalt skåp på loppis för att därefter renovera fyndet & på köpet utmana mitt tålamod till max. Till en början gick allting helt enligt plan. Första bästa skåp pressades in i bagageluckan med lite hjälp från en vänlig & minst sagt chockad personal. Efter att ha mött en blond virvelvind som nyligen upptäckt charmen med loppis fick de sig förmodligen en ny upplevelse denna eftermiddag.. Nästa anhalt blev färgbutiken på hörnet som definitivt fick sätta sin färgkunskap på prov. Min okunskap inom målning utmynnade i ett antal frågor som förmodligen går att jämföra med målarens tidigare gesällprov. Väl hemma började jag renoveringen helt riktigt "by the book." Med exalterad handling & en bild av det färdiga skåpet på näthinnan startade jag entusiastiskt med målartvätten & därefter slipning.. Ungefär här tappade intresset mig! Tvätt, slipning, grundmålning, lackmålning, och målning igen.. och igen... Att jag dessutom valde ett skåp som var allmänt rikt på detaljer & spröjs gjorde inte målningen lättare. Detta stackars skåp står just nu halvfärdigt i hallen & tittar med bitter blick på mig. Själv kontrar jag med en minst sagt irriterande blick som får skåpet att känna sig som min värsta fiende. Den största irritationen ligger i bristen på min egen självinsikt i just detta fall. Av erfarenhet borde jag veta att jag inte tillhör den skara som gärna lägger dygn på att rusta upp ett gammalt skåp när där finns mängder av vackra skåp att tillgå i diverse möbelbutiker. Vill jag främja miljön & återanvända gamla möbler finns där en uppsjö av kompetenta målare som gärna tar sig an renoveringen av mitt fynd. (Hur mycket fynd det sedan känns som i slutänden kan diskuteras..) Sen får det gärna pratas om hur charmigt det är att måla själv, jag överlåter det till de tappra människor som finner en glädje i det. För att vända min lilla möbelmålningshistoria till något positivt så lär vi oss alltid något av varje händelse vi upplever. Att vara nyfiken på saker & ting är bra, men att förbli nyfiken & aldrig våga sig på nya utmaningar hämmar oss i vår personliga utveckling. Sammanfattningsvis utlovar jag lugn & ro åt såväl secondhandbutik som färgbutik. Något besök av den blonda virvelvinden lär de inte se på länge!
Tänk jag kan se allt framför mig..;)Kram lajnen
SvaraRaderaDu måste se till resultatet =) lite slit för mödan =) Så fint ni verkar ha det där hemma hos er! längtar till man får komma och hälsa på, men snart nog ses vi!
SvaraRaderaMassor av kramar till dig!
Ja visst är det så :) Men det där tålamodet håller inte alltid med på den punkten ;) Vi ses snart hjärtat, det ser vi fram emot!! Kramar
SvaraRaderaHa ha ha... Här har vi ju The Skåp! Nu har jag förgyllt min dag med ett gott skratt! Kram
SvaraRaderaFörmodar att alla som känner mig har en klar bild i huvudet över hur händelseförloppet såg ut. Och ja, det medför nog ett gott skratt! :)
SvaraRaderaHahahaha, f-n vad roligt!! Detta kan man ju gå in och läsa när man vill få sig ett gott skratt! Hade nästan glömt denna underbara historia. Att personalen på Öppna hjärtat dessutom fick jobba över denna dag för att hjälpa dig pressa in skåpet i bakluckan på bilen glömde du att nämna, haha!
SvaraRaderaMen du ser dock väldigt tålmodig och seriös ut på bilden måste jag säga :-)!
SvaraRaderaHaha, jag igen, vad var nu anledningen att du bara köpte halva skåpet??
SvaraRadera